Bild på Hestmannen tagen från Kvarøy


Det var det. På onsdag har jag varit här 40 dagar. Quarante. Som i karantän? haha. Jag har aldrig varit utan min familj eller mina vänner såhär länge. Visst, jag har rest utomlands – som till Cypern förra året med Nicole. Då planerade vi 1 vecka, men jag smittades av svininfluensan och fick stanna i 7 dagar till. Ensam, på sjukhus och sen ta hand om mig själv. Nu är det andra bullar. Jag handlar mat, lagar mat, tvättar, städar och jobbar. Saknaden efter Göteborg och mina kära är stor. Det är inte som hemma, verkligen inte. I början var det skoj. Bo själv, bestämma över "min lägenhet", maten som skall handlas". 30 dagar sedan kunde jag plåta sådanna vackra under som på bilden ovan. Solnedgång, midnattsol och gryning. Då kunde jag sitta ute på kajen och sola mig brun och fin sent in på kvällen eller plocka blåbär i skogen. Nu är det slut med det. Det är mörkt redan innan klockan 22 här på kvällen. Förut, för en vecka sedan var det ljust till 01 då solen gick ner, sen gick den upp 02 igen. Underbart, åh jag saknar. Nu kommer mörkret, regnet och kylan. Depressionen. Eftertanke och funderingar. Vill jag stanna kvar här? Klarar jag 3 månader till?


Liselotte